Idag var jag lycklig.. för typ första gången på länge. Jag insåg att det finns många mer som har det värre än mig. Jag insåg att livet inte är rättvist och om man vill ha något så får man kämpa väldigt hårt för det. Och i vissa fall, hårdare än vanligt. Och eftersom att det här var något jag ville ha så kämpade jag. Jag kämpade och jag lyckades. Och det är exakt vad jag tänker fortsätta göra, jag tänker kämpa och jag tänker lyckas. Jag antar att det är det livet går ut på. Att om man vill ha något så får man ta det, men inte utan svårigheter. Tänker jag fortsätta försöka?, ja. Kommer jag kämpa?, ja. Men kommer jag lyckas?

hej allihopa eller ingen...

jag skaffade den här bloggen för att bara skriva vad jag tycker och känner utan att någon ser det, för jag har inte berättat för någon om den här bloggen... det kanske är någon som kommer läsa det ändå men det är väl skitsamma för då vet du ju inte vem jag är. Jag är 14 år och mitt liv suger. Mina föräldrar är skilda, min ''syster'' är dum i huvudet, pappa gifte om sig med en bitch och nu ska han skilja sig igen så nu ska jag flytta för fjärde gången.. min mamma bryr sig inte, hon lyssnar inte när man pratar och alla tycker bara att jag ljuger och överdriver allting hela tiden. även om jag bara är 14 år så funderar jag ändå på att flytta hemifrån, jag funderar på att flytta till mormor men det kommer ju inte funka med skolan för hon bor i sölvesborg och jag bor i kristianstad eller så kan jag flytta till mina kusiner men dem bor längre bort än mormor gör så det hade blivit helt fuckat. Jag har ingen att prata med eftersom att om jag pratar med mina kompisar om det här så kommer ju dem tycka att jag är patetisk och det vill väl ingen att ens kompisar ska tycka om en. Min högsta önskan just nu är att ha någon som jag kan prata med, jag behöver inte känna personen bara att han/hon finns där. Jag vet att det finns en person där ute som jag ska dela mitt liv med men den personen verkar så långt borta. Det är något jag saknar i mitt liv, det kan vara lusten att leva eller en person att dela mitt liv med. Men vad det än är så tänker jag hitta det för annars så finns det ju ingen anledning att leva och det finns ju ingen anledning att skriva detta. Men jag ska försöka och om det inte går första gången så får man ju försöka igen, eller?